Allt fler börjar ana att världen inte styrs av dem vi ser på nyheterna, utan av dem som verkar i skuggorna. De hemliga ordnarna – loger, nätverk och slutna sällskap – har sedan urminnes tider hållit sina möten bakom stängda dörrar, långt bort från folkets insyn. I dessa rum fattas beslut som påverkar allt från politik och ekonomi till kultur och religion. Aposteln Paulus varnade oss redan i Efesierbrevet 5:11–12 för att ha del i mörkrets gärningar, utan i stället avslöja dem. Ändå blundar många, trots att tecknen blivit uppenbara: korruption, moraliskt förfall och en global agenda som smyger sig in under täckmantel av fred och framsteg.
De namn och ansikten vi lärt oss beundra – presidenter, artister, filantroper – är inte alltid vad de utger sig för att vara. Bakom välputsade fasader och välmenande ord finns ofta lojaliteter till krafter som arbetar i motsatt riktning mot ljuset. Det är dags att vi öppnar våra ögon och granskar vad dessa sällskap egentligen står för, vilka de är, och varför så många av våra mest älskade kändisar och världsledare tycks vara sammanflätade med dem.
Flera av dessa är namn har figurerat i, eller i närhet av FN och WEF samt bland många andra av de olika så kallade maktnätverken eller NGO:s (None Geographic Organisations) som omnämndes i ”The Great Reset”. Även om vi kan anta att det finns många planterade konspirationsteorier i listan här över, så vet vi att på principen ingen rök utan eld. Nivån av korruption blir uppenbar genom deras koppling till Epstein och Epstein Island.
Det kan med andra ord absolut finnas sanning i vad de säger om dessa människor och det är just det som är lite av problemet vi försöker sätta fingret på. I en del av den stora villfarelsen som antikrist kommer stiga upp ur, är just ur askan ifrån ett totalt splittrad värld, likt en fenix-fågel. Där det som ligger till grund för det splittrade globala läget först bränns ner, för att sedan återuppstå till ett ett globalt sammanfogat samhälle, där ledd av Kristi-ställföreträdare, frälsaren (antikrist) som kommer skipa rättvisa och ordning i det kaos som håller världen i sitt grepp.
När människan ropar: ”Fred och säkerhet” (1 Thessalonikerbrevet 5:3), är det just detta han kommer vilja ge – men på ett helt annat sätt (Uppenbarelseboken 13:16–17) än vad många människor kommer att förstå, förrän det är för sent (Uppenbarelseboken 9:6).
Vi tror att detta är bibliskt
Anmärkningsvärt bland dessa frontfigurer är att Vladimir Putin har haft kontrollen över Ryssland sedan år 2000, Xi Jingping sedan 2012, Narendra Modi över Indien sedan 2014 och Donald Trump som nu gått in i sin andra presidentcykel börjar det talas om ska införa en ”kungalik dynasti” där presidentposten ska gå i arv i generationer och amerikanska folket därför inte längre ska behöva rösta. Denna teori har fått extra vatten på kvarn då Trump själv antyder om i uttalanden att om han blir invald så kommer man inte behöva rösta in honom igen efter det här valet, detta sa han under den amerikanska presidentvalskampanjen 2024 och rapporterats av både i Reuters och The Guardian. Är detta börjar av de ”tio kungarna” som ska resa sig som finns beskrivna i Daniels syn i Daniel 7 och Uppenbarelseboken 17?
”De tio kungarna”
Bibeln använder ofta odjur som symboler för riken och unioner av nationer. Redan i Daniels bok får vi en tydlig nyckel till att förstå detta allegoriska bildspråk.
Daniel skriver:
”De fyra stora djuren betyder att fyra kungar skall uppstå på jorden.”
(Daniel 7:17)
Och längre fram förklarar ängeln:
”Det fjärde djuret betyder att ett fjärde rike skall uppstå på jorden, ett som är olikt alla de andra rikena. Det skall uppsluka hela jorden och trampa ner och krossa den. De tio hornen betyder att tio kungar skall uppstå i det riket, och efter dem skall en annan uppstå som skall vara olik de förra och som skall slå ner tre kungar.”
(Daniel 7:23–24)
Här blir det tydligt: odjuren är inte monster i bokstavlig mening, utan representationer av jordiska makter – imperier, allianser och system som styr världens utveckling.
Johannes ser samma sak i sin framtidssyn:
”Vilddjuret som jag såg liknade en leopard, och det hade fötter som en björn och ett gap som ett lejon. Och draken gav det sin makt och sin tron och stor myndighet.”
(Uppenbarelseboken 13:2a)
Här smälter symbolerna från Daniels visioner samman till ett enda odjur, ett komposit av flera riken – vilket kan betyda just en union, en global maktstruktur, som får sin kraft direkt från denna tidsålderns gud.
När vi därför talar om ”odjur” i Bibeln, måste vi läsa det som en andlig spegel av politiska och historiska verkligheter. Varje odjur representerar ett system av nationer, och varje horn representerar ledare eller kungar inom dessa. Det är detta mönster som leder oss fram till den yttersta konfrontationen, där de tio hornen – tio kungar eller riken – överlämnar sin makt till vilddjuret för en kort tid.
”De har en och samma avsikt och överlämnar sin makt och myndighet åt vilddjuret.”
(Uppenbarelseboken 17:13)
Med detta i åtanke blir det alltmer angeläget att se på vår samtid genom Bibelns linser.
När vi nu ser de globala maktblocken formera sig, börjar frågan bli allt mer påträngande: bevittnar vi början på det som Daniel såg i sin syn, och som Johannes senare fick uppenbarat på Patmos?
Daniel beskriver i kapitel 7 hur ett fjärde vilddjur reser sig ur havet, olikt de tidigare. Detta rike skiljer sig från alla andra – skrämmande, starkt och förkrossande. Det har tio horn, symboler för kungar eller riken, som ska resa sig ur detta system. Men sedan framträder en annan, en ”liten horn”, som rycker upp tre av de tidigare och etablerar sin makt över de återstående. I Uppenbarelseboken 17 ser vi parallellen: tio kungar som ännu inte fått sitt rike, men som för en kort tid får makt tillsammans med vilddjuret och överlämnar sin kraft till honom.
Ser vi inte redan embryot av detta? Multipla block som bryter upp den gamla världsordningen:
- USA och dess västallierade, där NATO och EU fungerar som kärnan.
- Ryssland, som genom BRICS och sina energiresurser försöker frigöra sig från väst.
- Kina, vars ekonomiska tyngd och teknologiska ambitioner gör landet till en global spelare på samma nivå.
- Indien, som positionerar sig som en egen maktpol, varken helt östlig eller västlig.
- Arabvärlden, med Saudiarabien och gulfstaterna som växande finansiella motorer.
- Iran och dess allianssystem i Mellanöstern.
- Afrika, som i allt högre grad binds till kinesiska och ryska intressen.
- Latinamerika, där Brasilien och andra stater vill frigöra sig från USA:s inflytande.
- FN och dess satellitorganisationer, ofta styrda av den globala eliten.
- Och slutligen de teknokratiska jättarna – en ny sorts ”rike”, där företag som kontrollerar data, energi, AI och digital valuta kan mäta sig med nationer i makt.
10 kungar och 10 kungariken
Club of Rome, som vi nämnde tidigare i denna artikelserie, är en nära samarbetspartner till World Economic Forum som i sin tur är en partner till FN. 1975 kom de ut med rapporten ”Mankind at the Turning Point” (på svenska: Mänskligheten vid vändpunkten). En rapport publicerad 1974 av Club of Rome, som uppföljning till den mer kända Limits to Growth (1972).
Till skillnad från den första rapporten (Limits to Growth), som analyserade världen som ett enda system, delar Mankind at the Turning Point in världen i tio regioner. Man visar att utvecklingsproblemen är olika i olika delar av världen, men att de hänger ihop i ett globalt system. Problem i en region påverkar alla andra.
Utifrån rapporten är huvudbudskapet är att mänskligheten måste ändra sitt synsätt – från kortsiktig nationell tillväxt till globalt samarbete och balans mellan människa, teknik och natur. Man konstaterar som förslag på följande åtgärder:
- Omstrukturering av världsekonomin för att minska klyftorna mellan rika och fattiga länder.
- Global planering och samarbete i resursanvändning, energiförsörjning och miljöskydd.
- Nya värderingar: mindre fokus på materiell konsumtion och mer på livskvalitet, utbildning och hållbarhet.
- Regional självförsörjning i kombination med globalt ansvar – varje region bör utvecklas utifrån sina förutsättningar men i samspel med andra.
Vi känner igen dessa uttryck och tankebanor från det vi la fram för bevis om i The Great Reset om WEF och FN’s plan på att omforma världen.
Det finns kartor på nätet som visar dessa tänkta 10 riken eller handelsregioner, men då dessa endast är externa tolkningar utifrån Club of Romes rapport från 1975 väljer vi att inte ta med dessa. I dessa kartor målas USA ut som ett framträdande territorium, där både Kanada och Grönland ingår, vilket är anmärkningsvärt då Trump själv uttalat att han vill annektera Kanada och den sistnämnda, Grönland, med våld om så krävs.
Med tanke på allt det vi lagt fram om Trump i denna artikelserie och det händelseförlopp som skett i USA med honom vid makten, är han som bekant inte är populär i väst och i de människor som figurerar i dessa tankesmedjor. I den senaste kartan som officiellt publicerats av Club of Rome och som framkommer i rapporten från 2023, “People and Planet: 21st-century sustainable population scenarios and possible living standards within planetary boundaries”, visar på ett klart mindre landområde.
Denna karta kan givetvis ritas om för framtiden, men någon eller några ser ut att i det fördolda dra och flytta om schakpjäser och mönstret liknar därför inte längre en slumpmässig geopolitik, utan ser snarare en möjligen en strukturering av de tio horn som Bibeln talar om. De verkar inte som traditionella kungar av blodslinjer, även om så kan vara fallet, utan snarare som system, maktblock och ekonomiska imperier – men de fungerar på samma sätt: som bärare av en central agenda, redo att överlämna sin auktoritet åt den som stiger fram som den slutliga härskaren.
Det som för bara några decennier sedan såg ut som kaos i världspolitiken börjar nu anta tydliga konturer. En global konvergens. De tio rikena är inte längre en vision i fjärran, utan konturer som tornar upp sig framför våra ögon.
Precis som i Daniels syn är det inte de tio i sig som är det mest avgörande – utan den som kommer efter dem. Den av dessa kungar som är den kung som reser sig genom intriger och som omkullkastar och ersätter det gamla. Antikrist.
Frågan vi står inför är därför inte om dessa riken kommer att uppstå – för mycket tyder på att de redan står i kulisserna. Frågan är när de förenas under ett gemensamt centrum, när de överlämnar sin makt åt den gestalt som Uppenbarelseboken beskriver som ”vilddjuret”.
Det är här vi måste vara vakna. När världen ropar på fred, ordning och trygghet – och de tio kungarna ger ifrån sig sitt mandat till en enda ledare – då vet vi att tiden är inne.
“Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta och förlita dig inte på ditt eget förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna.”
(Ordspråksboken 3:5–6)