Det finns lika många teologiska tolkningar som teorier om vilka de Guds 144 000 utvalda är som beskrivs i Uppenbarelseboken 7. Jag tror att vi börjar närma oss den tid, där vår egen förståelse av detta tal är viktig – kanske rent av frälsningsavgörande. Och Gud uppmanar oss, även om det inte alltid är det som vi höra, att tyda tidens tecken. Han nästan befaller oss till detta för ”himlens utseende förstår ni att tyda, men tidernas tecken kan ni inte tyda” (Matteusevangeliet 16:3), men ”när ni ser allt detta hända, skall ni på samma sätt veta att han är nära och står vid dörren.” (Markusevangeliet 13:29).
”Och detta är hans vilja som har sänt mig att jag inte skall förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen. Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv…”
(Johannesevangeliet 6:39-40).
Denna syn som jag vill förmedla är inte bara en tolkning utan jag underbygger den på bibeln – med Kristus som grund (1 Korintierbrevevt 3:10). Och om jag har lyckats med detta så tror jag att vi alla människor, överallt (Apgostlagärningarna 17:30) bara inom några år eller kanske på sin höjd årtionden står inför ett val.
”Den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det.”
(Matteusevangeliet 16:25)
Jag menar att det som mänskligheten nu står inför är någonting som i historien redan har skett minst en gång. Men det är inget att förvåna sig för, eftersom ingenting är nytt under solen för att det som har skett, kommer att ske igenom (Predikaren 1:9). Om denna utveckling som vi ser i världen fortsätter så kanske mänskligheten, redan under vår livstid kommer att åkalla Guds vrede (Uppenbarelseboken 15, 16) och därmed kommer agnarna att sållas från vetet när Gud insamlar sina utvalda (Matteusevangeliet 3:12, Lukasevangeliet 3:17, Uppenbarelseboken 7, 8).
Jag är egentligen inget större fann av att använda vetenskap för att peka på tron eftersom vetenskapen i grunden är en gnostisk trosuppfattning som har kommit till för att upplysa människan genom att peka inte mot Gud, utan bort ifrån Gud. All vetenskap är självklart inte förledande vetenskap, men all vetenskap bör alltid tåla att prövas. Men för att förstå de händelser som utspelar sig och kommer fortsätta utspela sig i den sista tiden, så måste vi förstå varför just vetenskapen så tydligt styrker den tes jag vill förmedla och att jag därför väljer att använda mig att just vetenskap för att styrka det som bibeln förmedlat i tusentals år.
Guds Ord säger att livet finns i blodet – Kristi blod – och likt att det som bibeln redan konstaterade för flera tusen sedan (3 Moseboken 17:11), att njurarna renar och rannsakar blodet (Jeremia 11:20, Psaltaren 7:10, 26:2, ), har nu vetenskapen relativt nyligen under 1900-talet kommit fram till samma slutsats. Jag tror och hoppas att du när du läst denna artikel även kommer känna att ”har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap?” (1 Korintierbrevet 1:18).
Så här beskrivs det i bibeln när Gud insamlar sitt folk över hela världen:
”Sedan såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla tillbaka jordens fyra vindar, så att ingen vind skulle blåsa över jorden eller över havet eller mot något träd. Och jag såg också en annan ängel med den levande Gudens sigill stiga upp från öster. Han ropade med hög röst till de fyra änglarna som hade fått makt att skada jorden och havet: ”Skada inte jorden eller havet eller träden, förrän vi har satt sigill på vår Guds tjänare, på deras pannor.” Och jag hörde antalet av dem som var försedda med sigill: etthundrafyrtiofyra tusen ur Israels alla stammar, av Juda stam tolv tusen försedda med sigill, av Rubens stam tolv tusen, av Gads stam tolv tusen, av Asers stam tolv tusen, av Naftalis stam tolv tusen, av Manasses stam tolv tusen, av Simeons stam tolv tusen, av Levis stam tolv tusen, av Isaskars stam tolv tusen, av Sebulons stam tolv tusen, av Josefs stam tolv tusen och av Benjamins stam tolv tusen försedda med sigill.”
(Uppenbarelseboken 7:1–8)
”Och jag såg, och se: Lammet stod på Sions berg och med Lammet etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Faders namn skrivna på sina pannor. Och från himlen hörde jag en röst som bruset av stora vatten oh dånet av en stark åska. Och det ljud jag hörde var som när harpospelare spelar på sina harpor. De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra väsendena och de äldste. Och ingen kunde lära sig den sången utom de etthundrafyrtiofyra tusen, de som är friköpta från jorden. Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor. De är jungfrur, dessa som följer Lammet vart det än går. De är friköpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet. I deras mun har det inte funnits någon lögn. De är fläckfria.”
(Uppenbarelseboken 14:1–5)
Vi ser här i Uppenbarelseboken att det är någonting unikt och speciellt med de 144 000. Dessa 144 000 sjunger inför Guds tron, ingen kunde den sången utom de 144 000 som blivit friköpta från jorden. Dessa har följt lammet – Jesus – vart han än går och har Guds sigill skrivna på sina pannor.
Nedan följer de vanligaste bibeltolkningarna;
Jehovas vittnen
Sedan Jehovas vittnen grundades på 1870-talet har tolkningen av de 144 000 förändrats markant. Under den tidiga perioden lärde man ut att alla sanna kristna tillhörde de 144 000 och hade ett gemensamt himmelskt hopp. Med tiden utvecklades dock läran mot en tydlig uppdelning i två grupper. År 1935 fastslogs att de 144 000 utgör en begränsad, utvald elit med himmelsk framtid, medan majoriteten av de troende – ”den stora skaran” – endast har hopp om evigt liv på jorden.
I dagens lära är denna uppdelning central: en liten styrande minoritet med särskild andlig status och en stor majoritet utan samma privilegier. Endast de 144 000 anses vara Guds barn i full mening, delta i nattvardens symboler och regera med Kristus. Resultatet blir ett andligt klassamhälle, där troende har olika identitet, framtidshopp och närhet till Gud – trots att alla tillhör samma rörelse.
Det är viktigt att betona att Jehovas vittnen inte är kristna, även om de anser sig så, då de inte står på en kristen grund (1 Korintierbrevet 3:11), eftersom de förnekar att Fadern och Sonen är ett och att Jesus därför inte är Gud (Johannesevangeliet 1:1, 1:18). ”Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen.” (1 Johannes brev 2:22)
Mormonerna
Inom mormonismen (Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga) förstås de 144 000 inte som ett exakt avgränsat antal frälsta, utan som en symbolisk grupp. De beskrivs som personer som i den sista tiden får ett särskilt uppdrag, ofta kopplat till kyrkans prästadöme och missionsarbete. Talet används inte för att sätta en gräns för vilka som blir frälsta, utan som ett sätt att uttrycka ordning, struktur och ansvar i Guds verk. De 144 000 ses därför inte som en separat frälsningsklass, utan som en funktionell grupp med en särskild roll i det eskatologiska sammanhanget.
Mormonerna menar att Jesus är gudomlig, men inte som Gud Fadern själv och de avvisar att Fadern, Sonen och den heliga Anden är ett, utan tre separata varelser. Tvärt emot vad Guds ord förmedlar, där Jesus säger ”Jag och Fadern är ett.” (Johannesevangeliet 10:30) ” och ”genom honom har både vi och ni tillträde till Fadern i en och samma Ande.” (Efesierbrevet 2:18).
Mysticism, New Age och Kabbala
I andra New Age-miljöer som använder kristet symbolspråk omtolkas Uppenbarelsebokens tal 144 000 som ett antal reinkarnerade ljusbärare eller så kallade ”starseeds”. Dessa tolkningar kombineras ibland med hermetisk-esoteriska texter som Tabula Smaragdina, vilken används som en symbolisk tolkningsnyckel för kosmisk transformation och andligt uppvaknande.
De utvalda anses ha kosmiskt ursprung och ett särskilt uppdrag att bidra till mänsklighetens andliga uppvaknande inför den yttersta tiden. I dessa sammanhang förstås Jesu återkomst ofta inte bokstavligt, utan som ett uppvaknande av ett universellt Kristusmedvetande. Föreställningar om ett globalt ”Great Awakening” samt personlig bekräftelse genom meditation, kanalisering och kontakt med högre väsen eller utomjordiska entiteter förekommer i dessa miljöer.
Inom vissa New Age- och teosofiskt influerade rörelser förekommer talet 144 000 som ett symboliskt antal andligt utvalda själar. I rörelser som The Church Universal and Triumphant lär man ut att Sanat Kumara, en kosmisk gestalt som beskrivs som jordens andliga regent, anlände från Venus tillsammans med dessa själar. I teosofisk litteratur med rötter hos Helena Blavatsky beskrivs Sanat Kumara som tillhörande de så kallade ”Lords of the Flame”, även om föreställningen om de 144 000 utvecklades tydligare i senare New Age-tolkningar än i Blavatskys ursprungliga verk.
Inom mystiska och esoteriska tolkningar inom kabbalistisk tro så kopplas ofta 12 till kosmisk ordning (stammar, månader, zodiak) där 12 x 12 blir en form av fullkomlig struktur och 1000 står för gudomlig expansion. Talet 12 x 12 x 1000 = 144 000 ses som en fullkomplighetskod där människan blir upplyst till en guddom.
New age influerade Kristna använder primärt skrifter utanför bibeln och väljer parallellt med dessa ut de verser i bibeln som de tycker går hand i hand med sina förutfattade önskade tolkningar, vilket går helt emot Guds Ord, eftersom det är summan av Guds Ord som är sant (Psaltaren 119:160).
Inom diverse förgreningar inom Kristendomen
Inom kristendomen finns flera olika tolkningar av talet 144 000, som nämns i Uppenbarelseboken. En av dessa tolkningar är vanlig inom vissa evangelikala och dispensationalistiska traditioner. Den utgår från en bokstavlig tolkning av bibeltexten, där de 144 000 beskrivs som förseglade från Israels tolv stammar, med 12 000 personer från varje stam.
Enligt denna syn syftar talet på ett bestämt antal judar som i den yttersta tiden får en särskild uppgift i Guds plan. De förstås som utvalda vittnen eller missionärer som verkar under den period som i Bibeln kallas den stora vedermödan, och de anses ha en särskild roll i de händelser som föregår Kristi återkomst.
I Sjundedags adventist kyrkans tolkning förstås antalet 144 000 som bokstavligt, medan beskrivningen av Israels tolv stammar tolkas symboliskt. Uppfattningen är vanlig inom Sjundedagsadventistkyrkan, även om den inte är fastslagen som officiell dogm. De 144 000 ses som de sista levande troende vid Jesu återkomst och representerar Guds folk som lever igenom den sista prövotiden. De tolv stammarna förstås här inte som ett uttryck för etniskt Israel, utan som symboler för hela Guds trogna folk.
Inom Katolska kyrkan, de Ortodoxa kyrkor samt många protestantiska kyrkor tolkas talet 144 000 symboliskt snarare än bokstavligt. Talet förstås som en teologisk helhet: 144 000 = 12 × 12 × 1 000. De tolv stammarna representerar Israels folk, medan de tolv apostlarna står för kyrkan; tillsammans uttrycker de kontinuiteten mellan Gamla och Nya förbundet. Talet tusen används i bibliskt symbolspråk för att beteckna fullhet, fullkomlighet eller storhet, snarare än ett exakt antal.
Utifrån denna tolkning syftar de 144 000 inte på en begränsad elit, utan på hela Guds folk i dess fullhet, omfattande alla troende genom tiderna. Den så kallade ”stora skaran” som nämns senare i Uppenbarelseboken förstås därför inte som en annan grupp, utan som samma gemenskap beskriven ur ett annat perspektiv: de 144 000 ses och räknas symboliskt, medan den stora skaran betraktas som oräknelig och lovsjungande inför Gud i en mer universell och inkluderande karaktär.
Vilka är då egentligen de 144 000?
Jag är öppen med att det kan finnas flera sanningar i detta – och det är jag tillfreds med så länge alla sanningar leder till Kristus. Men gemensamt för samtliga av dessa synsätt är att de vill få specifika trossamfund eller människor att känna sig utvalda samtidigt som flera av synsätten riskerar exkludera människor. Vi måste då ställa oss frågan, varför måste talet vara fokuserat vid ett exakt antal människor och varför skulle just deras etniska bakgrund, trossamfund eller uppfattning betyda att just dom är de 144 000 – det är snarare exkluderande – tvärt emot Gud.
”Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.”
(Galerbrevet 3:28)
Jag tror därför att det finns ett större djup i detta och att siffran 144 000 i stället är en bild för Guds fulltaliga folk. Och att just talet 144 000 spelar en mycket viktig roll i de sista dagarna och att siffran bör förstås som kraftigt meningsbärande, snarare än numeriskt exakt.
Min egen relation och tro till Gud är att han i sin rättfärdighet är inkluderande till alla människor redan före födseln (Psa 139:13–16) och att det utlovade löftet och förbundet (Jeremia 31:31, 31:33, Uppenbarelseboken 22:20) är väldigt tydligt och att det kopplar ihop de tidiga judarna/Israeliterna som byggde sin grund på den hörnsten (Psaltaren 118:22), Jesus Kristus, som även är den hörnsten som rev ner skiljemuren mellan de två folken (Efesierbrevet 2:14) och gjorde att även att vi hedningar fick del i samma erbjudande och arv.
”Ty genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern. Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj.
(Efesierbrevet 2:18-19)
Jag tycker att bör fokusera på vad Jesus själv säger och jag kommer förklarar varför jag tror att det finns en djupare innebörd i detta än vad vi kanske förstår, vilket vi kommer gå in på i nästkommande artikeldelar.
”Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike.”
(Johannesevangeliet 3:5)