Teosofen Alice Bailey (1880–1949) växte upp i en kristen miljö och var engagerad i kristet volontärarbete i sin ungdom. Hon gjorde missionärsarbete via YMCA (Young Men’s Christian Association) med brittiska armén innan hon övergick till teosofi och esoteriskt arbete. Hon vart buddistiskt influerad och blev även starkt influerad av Blavatskys läror och grundade tillsammans med sin man, Foster Bailey som var 33 gradens frimurare enligt den skotska riten, Lucifer Publishing Company, som det hette mellan åren 1922–1924. Detta namn väckte dock uppmärksamhet och de beslutade att byta namn till Lucis Publishing Company och senare starta de den större stiftelsen Lucis Trust, vilket är en teosofisk organisation som sedan sent 1940-tal har ett nära samarbete med FN och sedan 1989 innehar officiell konsultativ status hos ECOSOC, FN:s ekonomiska och sociala råd.
Lucifer och den falska dualieten
Man försöker från Lucis Trust håll förklara det tidigare namnvalet, Lucifer Publishing Company, genom att peka på att Lucifer inte är Satan utan betyder ljusbärare och att ordet kommer från den latinska orden lux som betyder ljus och ferre som betyder bära. Men Lucifer kan inte på något sätt grammatiskt bli de två orden utan man bekänner snarare med all säkerhet och med egna ord att det faktiskt är ett namn, namnet på Lucifer, ”ljusbäraren” (Venus), den gud, väsen, högre medvetande eller kraft som inom många andliga rörelser ses som den ger gudomlig upplysning till människan.
För att kunna bemöta denna trosuppfattning, som är kraftigt vilseledande, måste man förstå att många människor gör ett grundläggande felaktigt antagande, inte minst kristna, genom att beblanda ihop Lucifer med Satan eller Djävulen. Lucifer nämns för första gången vid namn i King James Bibel från år 1611 och är därför inte ett namn som finns med i de ursprungliga bibliska skrifterna. King James Bibel beskriver i Jesaja 14, om hur Babel med Nimrod i spetsen, upplyst och i kraft av Lucifer, full av denna världs kunskap reste sig upp mot Gud och tog sig in i himmelen i ett misslyckat försök att trotsa Honom i hans försök att ”bli lik den Högste”.
“How art thou fallen from heaven, O Lucifer, son of the morning! how art thou cut down to the ground, which didst weaken the nations!”
(Jesaja 14:12, KJV).
Helena P. Blavatsky, som var en stor inspiratör till Baileys eget arbete och tankar säger med egna ord om hur hon ser på Lucifer, som den kraft som gör människan upplyst av kunskap och vishet.
”Lucifer är det gudomliga och jordiska ljuset, ’den Helige Ande’ och ’Satan’, på en och samma gång … gudomliga skapare, vägledare och härskare över denna planet; opersonlig, såsom orsak och verkan för universellt liv och död.”
(The Secret Doctrine, vol. 2, Helena Blavatsky, s. 513)
Det är utifrån teosofin som mycket av den påstådda dualiteten mellan gott och ont, balansen och kampen mellan det goda och det onda letat sig in i västs kultur och den allt mer växande nyandligheten. En trosuppfattning som äver finns i mormonism och letat sig in i kristenheten och där kommit att bli en falsk teologi som går tvärt emot Guds Ord.
”Den esoteriska filosofin erkänner varken gott eller ont i sig självt, som något som existerar oberoende i naturen. Orsaken till båda återfinns, vad gäller kosmos, i nödvändigheten av motsatser eller kontraster; och när det gäller människan, i hennes mänskliga natur, hennes okunnighet och passioner. Det finns ingen djävul eller helt igenom fördärvad varelse, lika lite som det finns änglar som är absolut perfekta, även om det kan finnas ljusets och mörkrets andar; således är LUCIFER — intellektuell upplysning och tankefrihets ande — bildligt talat den vägledande fyrbåken (ett andligt fyrtorn/pyramid) som hjälper människan att finna sin väg genom livets klippor och grynnor, ty Lucifer är LOGOS i sin högsta aspekt och ’Motståndaren’ i sin lägsta — och båda dessa återspeglas i vårt Ego. Lactantius, som talar om Kristi natur, gör LOGOS, Ordet, till Satans förstfödde broder, den ’förste av alla skapelser’
(Inst. div. Bok II, kap. viii., ‘Qabbalah,’ 116).” (The Secret Doctrine, vol. 2, Helena Blavatsky, s. 162)
Blavatsky fortsätter utveckla sin teologiska lära vidare och pekar på hur kyrkan och de troende i Kristus enligt henne är kraftigt vilseledda och har fått allt om bakfoten. Teosoferna ser det i stället som att Lucifer är den uråldriga andliga kraft som frigjort sig från den kontrollerande bibliska Guden, och som människan därför kan sätta sin tro till genom att själv frigöra sig från Guds herravälde. Denne Gud identifieras inom de gnostiska trosuppfattningarna som den falske skaparen, Yaldabaoth/Demiurgen) – en ondskefull och okunnig makt som skapat den materiella världen och håller själar fångna. I gnostisk kosmologi likställs denna gestalt med Gamla testamentets Jahve/Yahweh (YHVH), den fysiska världens gud, i tydlig kontrast till den Högste, sanne och transcendente Guden.
”De kommer då att se att ordet ’mörker’ inte syftar på människans andliga synförmåga, utan på ’Mörkret’, det absoluta, som inte uppfattar (inte kan känna igen) det övergående ljuset, hur strålande det än må vara för mänskliga ögon. Demon est Deus inversus. Djävulen kallas nu Mörker av Kyrkan, medan han i Bibeln kallas ’Guds Son’ (se Job 1), den ljusa morgonstjärnan, Lucifer (se Jesaja 14). Det finns en hel filosofi av dogmatisk list i orsaken till varför den förste Ärkeängeln, som sprang fram ur Kaosets djup, kallades Lux (Lucifer), ’Den Lysande Morgonens Son’, eller den manvantariska Gryningen. Han förvandlades av Kyrkan till Lucifer eller Satan, eftersom han är högre och äldre än Jehova (not. Jesus) och därför måste offras för den nya dogman.”
(The Secret Doctrine, vol. 1, Helena Blavatsky, s. 71
Vi har nu fått bevittnatt att den som nyandligheten menar är Lucifer inte är den Satan eller Djävul som vi kristna många gånger felaktigt tror, eftersom dess namn först uppkom i KJV Bibel från år 1611. Men det är viktigt att betona att Lucifer fortfarande är en satan-gestalt, eftersom dess ords betydelse på hebreiska är en titel som betyder anklagare och motståndare. Och även om synen mellan Lucifer, Satan och Djävul till viss del kan skilja sig inom de olika gnostiska och teosofiska lärorna så är Lucifer enligt dom den huvudsakliga dieteten, eller en av flera, som är den gudomlighet, högre intelligens, kraft, ljusbringare, solära ängel eller medvetande som ger gudomlig upplysning till människan. Han eller hon är enligt dem tillsammans med lärorna inom bland annat kabbalah, frimureri och new age både den som ger mörker och ljus, den resonliga kraften som de menar kastar insikt/ljus över det fördolda och enligt teosoferna missförstådd bland de kristna.
Förblindade av falskt ljus
Teosoferna har vänt på de budskap som Guds Ord förmedlar. Där de kallar ljus för mörker och mörker för ljus. ”Om nu ljuset i dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret” (Mattesuevangelet 6:23). Oavsett din egen trosuppfattning, du som läser denna artikel; kristen eller icke-kristen, så bör du rimligen ha börjat få en avsmak i munnen genom att själv påminna dig om att Lucis (Lucifers) Trust är en FN-sanktionerad organisation som vi tydligt kommer visa inflitrerat FN med deras värderingar, förklätt och dolt i vackra ord.
Alice Bailey och Helena P. Blavatsky var kraftigt förblindade av sina egna teologier och i sitt sökande efter denna världs kunskap, men ”kunskapen uppblåser, men kärleken bygger upp” (1 Korinthierbrevet 8:1). Teosofin har tyvärr även letat sig in innanför kyrkornas väggar och många teosofer ser sig som kristna och använder Bibeln som en stöttepelare och studerar skrifterna i sökande efter evigt liv (Johannesevangeliet 5:39). Något som de inte kommer finna när de aktivt förvränger och förfalskar Guds Ord.
Vi kan snarare förstå att både Bailey och Blavatsky var helt förblindade av det falska ljuset (2 Korintierbrevet 11:14). Deras ögon kunde inte se och deras hjärtan inte förstå (Johannesevangeliet 12:40), men det som de allra mest saknade var Gudsfruktan. ”Att frukta Herren är början till kunskap, men vishet och förmaning föraktas av dåren.” (Ordspråksboken 1:7)