FN, Förena Nationerna, är en världsomspännande internationell organisation som beskrivs som ett fredsprojekt med som mål att ena hela världen genom i vad de själva säger är ”upprätthålla internationell fred och säkerhet”. Och vem kan tacka nej till fred och säkerhet, för alla människor önskar sig väl en värld av fred och säkerhet? Men är det verkligen ett fredsprojekt? För att få svar på denna fråga och de många ytterligare frågor som jag tror att du själv kommer att börja ställa dig under tiden du läser denna text, så måste vi börja med att förstå vilken trosbyggsten som ligger till grund i FN.
Det är inte Kristus, den sten som byggnadsarbetarna kastade bort och som senare kom att bli till en byggsten (Psaltaren 118:22), utan snarare en andlig trosrörelse, teosofin, som vår research kommer påvisa medvetet tagit in inom FN:s väggar sedan dess grundande 1945, eller till och med tidigare än så. Observera att det inte är vad vi tror, utan vad de själva tror och säger som är det som är av relevans. Utgångsläget är heller inte att vi ska riskera dra egna felaktiga slutsatser, utan vi vill istället lägga fram konkreta bevis kombinerat med märkliga indicier som förhoppningsvis tillsammans bildar en så pass tydlig bild att vi kan påvisa att detta inte är en planterad illusionsteori av oss, utan att vi istället faktiskt kan visa på att så är fallet.
Denna trosgrund och samarbete är mycket allvarligt och för att du ska förstå varför, börjar vi med att gå igenom vad teosofin står för och hur de ser på människans utveckling och upplysning. Därefter pekar vi konkret på hur de genom sina egna böcker, texter och organisationer kollektivt jobbar mot att förändra världen och forma mänsklighetens medvetande så att den som de tror är Messias, slutligen ska kunna träda och vad som måste ske för att mänskligheten ska motta denna. Vi kommer i denna artikelserie, med namn peka på två för teosofins mycket viktiga personer och deras arbete, där framför allt en person lagt grund till mycket av det arbete som FN, för de allra flera omedvetet, även inom FN, jobbar mot.
Vi på Nattvard.se vill vara tydliga med att vi på inget sätt vill ha någonting med mörkrets ofruktbara gärningar att göra, utan att vårt mål är att i stället avslöja dem (Efesierbrevet 5:11). Men att avslöja mörkrets lögner utan att peka på sanningen vore vilseledande, eftersom Jesus säger att han är vägen, sanningen och livet och att ingen kommer till Fadern utom genom honom (Johannesevangeliet 14:6).
Det är dags att vi i ständig åkallan och bön reser vår andliga vapenrustning (Efesierbrevet 6:13-18), för vi kommer nu ge oss in djupt på fiendens territorium. Men vi har ingenting att frukta för att ”Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig.” (Psaltaren 23:4)
”Den som har förstått sanningen, ska sanningen göra fri”
(Johannesevangeliet 8:31-32)
Vad är teosofi?
Teosofi är en modern andlig-filosofisk rörelse som växte fram i slutet av 1800-talet, främst genom Helena P. Blavatsky (1831–1891) och Teosofiska Samfundet som grundades 1875 i New York och som nu har kontor över hela världen, i Sverige sedan 1895.
Blavatsky föddes i en aristokratisk rysk familj inom det ryska imperiet som var starkt präglat av ortodox kristendom, där hon döptes och konfirmerades in i den ryska ortodoxa kyrkan. Men hon var redan i ung ålder skeptisk mot kyrkan och kritiserade kristendomen som dogmatisk genom att den höll fast vid en specifik lära och valde därför i stället för att studera mystik, hermetiska läror och vid senare skede i livet österländsk filosofi. Som vuxen tog hon avstånd från kristendomens Gud som hon ansåg var begränsande och missuppfattad som en falsk skapare, s.k. demiurg och inte den Högsta Gud (Psaltaren 83:19).
I teosofin finns det inte en endaste sann lära utan det finns många läror och förgreningar, men alla bygger de på samma princip. Att vi genom kunskap, ska bli upplysta för att slutligen bli herrar över döden och upphöjda till något som kan liknas vid en gud.
Namnet teosofi kommer av grekiskans theos (gud/divintet) och sophia (visdom) – alltså “gudomlig visdom”. Teosofer tolkar kristendom, hinduism, buddhism, judendom och andra trosuppfattningar som olika uttryck för en och samma andliga kärna. Det finns enligt teosofin ingen “enda rätt väg”.
Teosofin lär ut att det finns en enda kosmisk verklighet, Prabrahman, som manifesterar sig i alla nivåer av existens. De menar att allt liv är i grunden ett. Universum, planeter, arter och medvetande utvecklas i cykler: födelse, tillväxt, förfall, vila, återfödelse. Det gäller både universum och människan. Teosofin lär vidare ut att människan återföds i många liv, att vi utvecklas genom erfarenhet, att karma (orsak/verkan) styr själslig mognad, att inget liv är bortkastat – allt tjänar utvecklingen och leder till en andlig evolution mot visdom och medkänsla.
Teosofin menar att mycket visa, upplysta individer, Mästare – ibland kallade Mahatmor, vilket betyder stor ande, vägleder mänsklighetens andliga utveckling. Dessa ses som historiska människor som nått en hög nivå av insikt. Teosofin har introducerat flera österländska idéer så som karma, reinkarnation, yoga, meditation och enhetsfilosofi (oneness) till väst långt innan New Age-rörelsen fanns.
”Lucifer är gudomligt och jordiskt ljus, ’den Helige Ande’ och ’Satan’ på en och samma gång, då det synliga rummet verkligen är fyllt av den differentierade Andedräkten osynligt…”
(The Secret Doctrine, Helena Blavatsky — vol. 2, s. 513)
Helena P. Blavatskys var öppet djupt grundad i luciferianska läror och hennes syn på Lucifer är väldigt tydligt, inte minst genom det val av namn av det teosofiska Samfundets tidskrift, Lucifer Magazine, där hon beskriver Lucifer som den gudomliga kraft som ger ljus över livet genom utveckling, frihet och självständighet.
Så här ser framsidan av magasinet och dess beskrivning av innehåll ut:
Längst ner på framsidan står det:
A Theosophical Monthly,
DESIGNED
TO “BRING TO LIGHT THE HIDDEN THINGS OF DARKNESS.”
EDITED BY
H. P. BLAVATSKY AND MABEL COLLINS.THE LIGHT-BEARER IS THE MORNING STAR OR LUCIFER, AND “LUCIFER IS NO PROFANE OR SATANIC TITLE. IT IS THE LATIN LUCIFERUS. THE LIGHT-BRINGER, THE MORNING STAR, EQUIVALENT TO THE GREEK φωσφορος … THE NAME OF THE PURE PALE HERALD OF DAYLIGHT.” —Yonge.
Blavatsky förklarar vidare i sina många skrifter:
”Satan, eller Lucifer, representerar den aktiva – eller som M. Jules Baissac kallar den – den centrifugala energin i universum i kosmisk mening. Han är eld, ljus, liv, kamp, strävan, tanke, medvetande, framsteg, civilisation, frihet, oberoende.”
(The Secret Doctrine, Helena Blavatsky — vol. 2, s. 245)
Blavatsky menade vidare att Satan inte är en personlighet utan en symbol för mänsklighetens intellekt, den kraft som ger ljus, dvs ökat medvetande och inte en ond varelse utan i stället gör oss fri från den bibliska Gudens kontroll.
”Det är ‘Satan som är vår planets gud och den ende guden’, och detta utan någon metafor; ty han är Ljusets Förebådare (the Harbinger of Light), Ljusbäraren, i varje mening… Utan denna princip — emanationen av det Absoluta — skulle universum befinna sig i mörker och kaos.”
(The Secret Doctrine, Helena Blavatsky — vol. 2, s. 245)
Hon menade i stället att djävulen är människans ego och okunnighet, inte ett övernaturligtväsen:
“Det är människan som har avlat, fostrat och låtit ondskan (‘fienden’) utvecklas i sitt hjärta…”
(The Secret Doctrine, vol. 2, Helena Blavatsky, s. 275)
“Det finns ingen Djävul, inget ont, utanför mänskligheten som kan producera en Djävul.”
(The Secret Doctrine, vol. 2, Helena Blavatsky, s. 389)
“…denna djävul var mänskligheten, och har aldrig haft någon existens på jorden utanför denna mänsklighet.”
(The Secret Doctrine, vol. 2, Helena Blavatsky, s. 507)
I nästkommande del kommer vikten av att förstå dessa kopplingar bli tydligt.